De största myterna om delningsekonomi

/De största myterna om delningsekonomi

Vi lever i en spännande tid. Tekniken utvecklas med en rasande fart och i samma takt förändras vårt beteende och våra möjligheter. Det är inte längre konstigt att åka taxi med någon som egentligen inte är taxichaufför eller att bo hos en främmande människa i ett annat land. För ett par innovativa bolag kommer det finnas en otrolig möjlighet att på den svenska marknaden utnyttja detta föränderliga beteende och skapa framtidens Uber eller Airbnb.

Men vad är då det fantastiska med delningsekonomin?

2015 var delningsekonomi-tjänsternas år, tjänster som TaskRabbit, Uber, Lyft och EatWith gjorde rejäl succé världen över och många menar nu att 2016 är året då delningsekonomi-tjänster inte längre bara används utav “early adopters” utan blir mainstream.

Trots den stora trenden för delningsekonomi-tjänster och de galna värderingarna på dessa bolag finns det fortfarande några frågor som måste bringas klarhet angående delningsekonomin.

Myt 1: Delningsekonomin är en trend som bara handlar om att dela

AirBnb och Uber är bland de företag som växt snabbast någonsin. Deras enorma succé kommer från att ha modifierat väl definierade affärsmodeller men gjort det med nya innovativa gränssnitt. Uber och AirBnb kan således inte egentligen kallas för tjänster som verkligen beskriver essensen av delningsekonomi-tjänster utan snarare beskriver förändringen i människors beteende och människors relation till deras egna saker.

I sitt grundutförande är delningsekonomin verkligen inte ny. Men termen delningsekonomi har kommit att användas för att beskriva tjänster som egentligen inte är rena “delningsekonomi-tjänster” utan snarare tjänster som fokuserar på peer-to-peer marknadsplatser som knyter ihop köpare och säljare.
Företag som säger sig vara delningsekonomi-tjänster dyker upp nästan på daglig basis och trots att de egentligen inte borde kallas delningsekonomi-tjänster då deras syfte är att tjäna pengar är det fortfarande individer på dessa plattformar som lånar ut sina personliga ägodelar vilket gör att det inte blir en omänsklig sträckning att inkludera dessa bland de många andra delningsekonomi-tjänster. Således blir inte heller delningsekonomin något som endast innefattar renodlade delningsekonomi-tjänster utan även företag som har ett fokus på peer-to-peer sharing.

Myt 2: Delningsekonomin är en bubbla som oundviklingen kommer leda till arbetslöshet och lidande.

Oavsett om AirBnb och Uber ska få kalla sig delningsekonomi-tjänster är det tveklöst så att de har skapat värde. Med värderingar på tillsammans över 100 miljarder dollar. Kan man inte längre diskutera att de båda företagen har påverkan på den större ekonomin
Tillsammans med andra delningseknomi-tjänster skapar företagen miljoner av flexibla jobb världen över som ger entreprenörer, föräldralediga, studenter och arbetslösa en bra möjlighet att tjäna pengar. När behovet efter arbetskraft blir större kommer tjänsteföretagen har ännu större möjlighet att forma sig egen framtid men om delningsekonomin kommer leda till en ökning i antal anställda och i andra långsiktiga fördelar återstår att se.

Myt 3: Delningsekonomin är kapitalismens motsats.

Delningsekonomin hamnar i rampljuset på grund av den lavinartade ökningen av företag som sysslar med peer-to-peer-tjänster. Många ser på delningsekonomi-företag som något som skulle vara raka motsatsen till kapitalismen. Men så är inte fallet. Delningsekonomin leder dock till att vi frångår den klassiska konsumptionen som historiskt sett varit en katalysator för BNPn. Kan vi ha båda?
För ungefär 100 år sedan myntade Joseph Schumpeter uttrycket “Kreativ destruktion”. Principen går i korthet ut på att för att skapa nytt värde måste värde förstöras. Ett tydligt exempel på detta är t.ex. Uber i San Francisco där vanlig taxiverksamhet upplevde en 65% minskning i körning när Uber kom. Trots det, skapas nytt värde.

Så om inte marknaden växer, vart skapas det nya värdet?

Alla har vi säkert haft en morfar eller farfar som haft sina verktyg i garaget 99% av tiden, där de heller inte användes. Och familj och vänner kunde med ett typ bibliotekskort plocka ut verktyg för att sedan lämna tillbaka dessa och när han sedan gick bort blev de lokala välgörenhetsorganisationerna glada för ett nästan oanvänt verktygsset.

Fler och fler personer upplever, hem, bilar och verktyg som inte används som onödiga och skulle därför hellre se att någon annan kunde använda dem istället för att de bara ligger och skräpar. Där faktiskt inte finansiella motiv är med i bilden, man förväntar sig alltså inte nödvändigtvis att få betalt för de saker man lånar ut.

En konstant ökning av konsumptionen, är inte bra för miljön. Potentialen för delningsekonomin att förända mängden konsumption i samhället är stor. Det finns en stor möjlighet i att använda våra resurser mer effektivt genom delningeskonomi-tjänster. Exakt hur det här skiftet från konsumption till delning ska gå till är lite oklart och även hur den här nya typen av ekonomi ska passa in i det mer traditionella konceptet av kapitalism. En sak är dock säker och det är att kapitalistiskt incitament kommer ha stor påverkan på hur delningsekonomin och bolagen inblandade där förändras.

By | 2017-04-10T14:30:41+00:00 april 18th, 2016|Categories: Delningsekonomi|Tags: , , , , |Kommentarer inaktiverade för De största myterna om delningsekonomi

About the Author: